Här i Skivsjö har vi sophämtning varannan vecka på fredag, så därför brukar vi ställa ut sopkärlen vid vägen på torsdag kväll. Eftersom jag åker bort på måndag och inte kommer hem på några månader ville jag få med så mycket sopor som möjligt från kylskåpet t.ex. Innan jag skulle gå ut på kvällspromenaden med Turbo sprang jag omkring och plockade ihop diverse skräppåsar som jag ställde ut på bron och samtidigt släppte jag ut hunden. Jag gick in och klädde på mig och när jag höll på med det hörde jag att en timmerbil kom på landsvägen så jag öppnade dörren för att se var Turbo var. Då såg jag honom - på andra sidan vägen! Han hatar timmerbilar och brukar alltid göra utfall mot dom så man måste våldhålla honom. Mitt hjärta flög upp i halsgropen och jag fick panik! Jag stod lamslagen och skrek TURBO med mina lungors fulla kraft! Timmerbilen passerade och jag väntade mig att få se min hunds krossade kropp! Men där stod han och tittade på mig och jag ropade på honom och han kom, viftande på svansen, med ett frågande uttryck: "är du arg, matte?" Jag kramade om Turbo och förbannade mig själv för att jag hade lämnat grinden öppen. Tidigare på dagen när vi kom hem från Vindeln och jag bar på väskor stängde jag den inte för jag tänkte att vi skulle gå direkt till brevlådan. Så blev det inte och snabbt hade jag glömt grinden.
Tänk så fort det kan hända saker fast denna gång hade jag tur. Jag vet inte vad jag skulle göra utan Turbo. Javisst, jag vet att han troligtvis dör före mig men då hoppas jag att det är av ålder och inte krossad under en timmerbil.
