Vinterviste

Nu är jag i Bålsta hos en av mina systrar och jag kommer att var här fem månader framåt eftersom jag inte har någon värme i mitt hus i Skivsjö. Därför tänker jag inte skriva så mycket på den här bloggen pga dess titel utan jag kommer att skriva på min nya blogg: Maskrosmorsan på vift, om det kan intressera någon. Vi ses här till våren!

Timmerbil + hund = tragedi?

Här i Skivsjö har vi sophämtning varannan vecka på fredag, så därför brukar vi ställa ut sopkärlen vid vägen på torsdag kväll. Eftersom jag åker bort på måndag och inte kommer hem på några månader ville jag få med så mycket sopor som möjligt från kylskåpet t.ex. Innan jag skulle gå ut på kvällspromenaden med Turbo sprang jag omkring och plockade ihop diverse skräppåsar som jag ställde ut på bron och samtidigt släppte jag ut hunden. Jag gick in och klädde på mig och när jag höll på med det hörde jag att en timmerbil kom på landsvägen så jag öppnade dörren för att se var Turbo var. Då såg jag honom - på andra sidan vägen! Han hatar timmerbilar och brukar alltid göra utfall mot dom så man måste våldhålla honom. Mitt hjärta flög upp i halsgropen och jag fick panik! Jag stod lamslagen och skrek TURBO med mina lungors fulla kraft! Timmerbilen passerade och jag väntade mig att få se min hunds krossade kropp! Men där stod han och tittade på mig och jag ropade på honom och han kom, viftande på svansen, med ett frågande uttryck: "är du arg, matte?" Jag kramade om Turbo och förbannade mig själv för att jag hade lämnat grinden öppen. Tidigare på dagen när vi kom hem från Vindeln och jag bar på väskor stängde jag den inte för jag tänkte att vi skulle gå direkt till brevlådan. Så blev det inte och snabbt hade jag glömt grinden.
Tänk så fort det kan hända saker fast denna gång hade jag tur. Jag vet inte vad jag skulle göra utan Turbo. Javisst, jag vet att han troligtvis dör före mig men då hoppas jag att det är av ålder och inte krossad under en timmerbil.

Jag "har tappat mitt ord och min papperslapp...."

Så känns det varje gång jag sätter mig vid datorn för att skriva i min blogg. Annat är det när jag promenerar i skogen, ser något på TV eller hör något som berör mig, då skriver jag långa bloggar - i mitt huvud! Ett av problemen är att jag inte har bredband utan modem och därför bara surfar vid den här tiden när taxan är lägre. Jag skulle ju kunna skriva ner mina tankar på Word t.ex men det blir ju aldrig av heller.
Imorgon ska jag i alla fall in till Vindeln för att ta PK-prov och så ska jag lämna tillbaks vinterkängorna som jag panikköpte sist. Då var det nämligen ett riktigt snöoväder och jag hade mina "sommarskor" på mig. Det finns bara en skoaffär i Vindeln och jag har köpt skor där tidigare som jag inte heller var nöjd med, så i år tänkte jag köpa skor i Umeå eller kanske i Stockholm när jag kommer dit. Planerade att ta god tid på mig för att få tag på de bästa kängorna till det lägsta priset. Hade inte räknat med vädrets makter men nu hoppas jag att det går bra att lämna tillbaks dom och att jag får pengarna tillbaka. Håll tummarna!
Godnatt!

Älgjakt.

Just nu pågår älgjakten för fullt här ute i Skivsjö. Jag är inte någon fan av jakt egentligen men jag kan acceptera den när det är för köttet. Ikväll var aktiviteten stor hos min granne vid sjön. Hennes söner är hemma för att delta i jakten och jag tror att dom har haft jaktlycka för det var tänt där nere ända till framemot midnatt. När jag var ute med hunden ikväll och gick och funderade kom jag på mig själv med att hoppas att Turbo kanske kan få några råa älgben som han fick förra året. Dom höll han på och gnagde på länge. Så jag drar ju också nytta av älgjakten. Dubbelmoral? Ja kanske, för jag äter ju kött bara jag slipper döda eller fånga det.
Hur som helst, mitt liv berörs ju också mer av jakt sedan jag flyttade ut på landet. Här ute kretsar ju väldigt mycket runt jakt så jag måste ju acceptera det om jag ska bo här. Himla tur att man inte är vegetarian!
Godnatt!

"Nya" moderaterna

Jag undrar över det här med "nya" moderaterna, är det som när man i reklamen säger "nya" Yes t.ex? Samma innehåll men kanske lite dyrare eller mindre innehåll till samma pris. OBS! Jag menar inte att klanka ner på Yes, det är bara en fundering.

Utvald!

"Detta är inget skämt, du är utvald" stod det på min Hotmail-sida men jag orkade inte läsa vidare. Jag blir alltid utvald; till att svara på statistiska enkäter(tjocka kompendier som ska kryssas i), medicinsk forskning (ultraljud på hjärtat m.m.), tvättmedelstester m.m., m.m. Som tack för en undersökning fick jag fem(5) stycken dubbel-trisslotter. Tror ni att jag vann något? Inte då! Då är jag minsann inte utvald!
Ibland när jag får enkäter hemskickade struntar jag i dom. Men då får jag påminnelser med posten, om och om igen. Som om jag hade bett om att få vara med!
Nästa gång dom behöver en 61-årig kvinna, som bor på landet, eller vad dom använder för kriterier vid urvalet, så får dom ta nån annan.
Så det så!!!

There`s a rat in my kitchen......

Det är titeln på en låt med UB40 och så är det för mig också. Jag trodde att det var en mus men om min dotter har rätt (och det brukar hon ha!) så är det nog en råtta. Idag sprang odjuret omkring i köket och försvann där dammsugaren står så jag flyttade på den och där hittade jag en hög med svarta "risgryn". Jag försökte få Turbo intresserad men han verkade lika oförstående som förra gången så jag började misstänka att han inte är en äkta Schipperke. Men ikväll när råttan sprang runt i köket igen rätt framför nosen på hunden reagerade han och sprang efter den varvid djuret försvann bakom kylskåpet. Och nu blev Turbo intresserad! Han nosade runt i köket men råttan kom inte fram fler gånger medan vi var i där. Jag hoppas att han tar den nästa gång.

En mus i mitt hus!

En dag när jag kom ner för trappan från övervåningen såg jag nåt brunt skymta förbi i ögonvrån. Jag flyttade på några grejer i hallen och en mus pilade iväg. Upphetsat ropade jag på Turbo, som ju är av rasen Schipperke och såna användes ju bl.a. som råttfångare, men han såg bara förvirrad ut. Till slut kröp Turbo under ett bord som för att gömma sig från mattes skrämmande uppförande. Mycket till musfångare verkar han då inte vara.
Jag har misstänkt att möss hade flyttat in eftersom jag hittade svarta "risgryn" på fönsterbrädan i gästrummet men jag hade inte sett nån ännu. Det känns lite äckligt att ha såna "husdjur" och jag vet inte om jag ska köpa musfällor nu då eller... Tanken på att "rensa" såna är ju inte heller så upplyftande för någon som ska föreställas vara djurvän. Huvva

Vintern släpper greppet.

Nu börjar vintern äntligen att släppa sitt grepp och snön smälter undan bra.Vi har ju fortfarande en hel del kvar eftersom vi fick så mycket snö denna vinter, men vägarna är åtminstone torra och fina. På sina ställen som här vid min vägg är det inte så mycket kvar. Det gröna som sticker fram är borstnejlikor. Dom är verkligen livskraftiga och tåliga. Men än dröjer det ju innan det blir några blommor.
Annars finns det gott om vårtecken som t.ex cyklande barn, mopeder och snabba fyrhjulingar. Positiva vårtecken finns ju också som fågelkvitter och takdropp.
Jag längtar ändå tills snön är borta.
Obs! Datumet på fotot är fel!

Rörmokare

Jag hatar rörmokare! Dom har aldrig tid. Kommer aldrig fast dom sagt att dom ska komma.
"Jag kan komma tidigast om två veckor", säger han.
Jag väntar tålmodigt i två veckor. Inget händer. Jag ringer igen.
"Har så mycket att göra" säger rörmokaren.
"Men du sa ju om två veckor" påpekar jag.
"Jag lovade inget" kontrar han. "Kanske efter påsk"
Så vad kan jag göra? Får fortsätta att vara utan vatten. Tur att jag har snälla grannar som jag får hämta vatten hos. Men duscha eller tvätta kläder är ju inte att tänka på.
Jag känner mig så maktlös. Kan ju inte tvinga hit honom. Har också försökt med andra rörmokare men det är samma sak där. Det måste vara skönt att ha sådan makt som dom har. Jag funderar allvarligt på att skita i läckande rör och skruva på vattnet igen. Ja, ja, får se hur jag gör.

Det finns inget dåligt väglag, bara dåliga...!?

I morse när jag skulle gå ut med Turbo såg jag att K:s bil stod på uppfarten vilket var lite märkligt eftersom hon borde ha åkt till jobbet vid det laget. Jag blev nästan lite orolig eftersom jag såg att hon skottat runt garaget och på uppfarten och även om hon är ganska ung så kan det ju hända saker. Jag gick in i källaren och kollade men där var hon inte heller så jag gick min runda med Turbo. När jag kom in såg jag att hon skrivit en lapp där det stod att bilen hade "dött" så hon hade tagit bussen.
Senare på dagen gick vi vår andra promenad på den smala, nyplogade vägen här i området och det var jättehalt. Jag höll på att ramla flera gånger. Men har du inte broddarna med dig då, tänker du. Jodå, men dom låg i min väska hemma hos K. Jamen, där gör dom ju ingen nytta, hör jag.
När vi var nästan "hemma" var jag tvungen att hjälpa en bilist som fastnat i snömodden på en oplogad uppfart granne med K. Vi tog i och puttade både framåt och bakåt jag och de andra två kvinnorna tills vi fick loss den. Kvinnor kan!
När K kom hem fick hon igång bilen. Puuuhhh!
På kvällspromenaden använde jag broddarna!
Natti natti!

Polisen

Polisen ringde häromdagen med anledning av stölden på järnvägsstationen/busstationen. Han hade en del frågor om var det hände och så vidare och jag svarade så gott jag kunde. Jag blev faktiskt ganska förvånad att dom gjorde sig så stort besvär för en stöld från en vanlig, liten människa. Det trodde jag faktiskt inte. Inte för att jag tror att jag någonsin kommer att få tillbaks grejorna men ändå.
Jag har verkligen saknat kameran när jag är här hos min syster K. Det har funnits en hel del tillfällen när jag kunnat ta fina bilder. Men sånt är livet.
För övrigt snöar och blåser det ikväll.
Godnatt!

Tjuvar och banditer!

På grund av vinterns hårda kyla och annat bestämde jag mig för att åka bort. Har tre systrar som bor i Stockholmstrakten så jag köpte en tågresa dit för mig och min Turbo eftersom jag gärna ville träffa dem också. Den 19:e startade vi resan från Skivsjö genom att ta bussen dom tre milen till Vindeln kl.13:45. Tåget skulle inte gå förrän 19:57 men det är den sista turen som går varje dag så jag hade inget val. Buss- och järnvägsstationen i Vindeln är öppen dygnet runt fast den är bara bemannad 8-16 så jag tänkte att vi kan ju vänta där tills tåget går. Turbo ville gärna gå en promenad och jag behövde handla lite dricka och annat så jag lämnade bagaget på stationen och gick bort till ICA några hundra meter bort. När jag handlat det jag skulle ha och just kommit ut från affären ringde mobiltelefonen och där var en främmande röst som undrade om jag saknade en väska. Jag lät väl lite undrande så hon förklarade att hon hittat en väska vid gångtunneln som går under järnvägen. Hon hade också hittat glasögon, medicindosett, adressbok m.m. och undrade om det var mitt och det förstod jag ju att det var. Jag skyndade mig mot stationen och vi möttes på halva vägen, upphittaren och jag. När jag tittade i väskan såg jag genast att termosen var borta men mer visste jag inte då. Kvinnan, som hittat den förklarade var hon hittat den och efter att ha tackat henne så mycket gick jag dit. Inne i gångtunneln låg min sönderslagna termos och strax utanför hittade jag en plastpåse som haft en tvålflaska i. Påsen hade varit ihoptejpad men var nu sönderriven och tvålen borta!? Jag gick tillbaks till stationen för att kolla igenom väskan ordentligt och då upptäckte jag att MP-3-spelaren och digitalkameran var borta!
Det finns en skylt i väntsalen där det står att den är kameraövervakad så jag gick till biljettluckan men tjejen som satt där förklarade att kameran inte fungerade såklart utan kablarna till den hade slitits sönder. Jag berättade för henne vad som hade hänt och då sa hon att hon trodde sig veta vem det var som tagit väskan; en högstadiekille som enligt henne var helt omöjlig. Tjejen sa att hon skulle ringa runt lite. Efter en stund kom hon ut till mig och sa att hon pratat med rektorn på skolan och han tyckt att jag skulle polisanmäla saken "så kanske socialen får upp ögonen för problemet" som hon uttryckte sig. Sagt och gjort, men i Vindeln är polisstationen tydligen bara bemannad en dag i veckan så jag fick ringa 11414 och fick prata med någon som aldrig hört talas om Vindeln i alla fall. Nåväl, anmälan gjordes, till vilken nytta vet jag inte.
Efter att biljettluckan stängts och tjejen som jobbade där gått hem kom två ungdomar in i väntsalen, en tjej och en kille. Killen frågade om det var jag som blivit bestulen och när jag sa att så var fallet berättade han att det var han som blivit anklagad men att han var oskyldig. Han hade varit där men inte stulit något. Jag trodde honom och förstod att han var den som fick ta skulden för all skit. Det brukar ju alltid finnas en sådan.
Det jag saknar mest är förstås min kamera. Jag köpte den i London när jag var där och hälsade på mina döttrar för pengar, som jag fått efter min mamma som dog året innan. Så man kan säga att den representerade inte bara pengar för mig utan den påminde också om min mamma.

Skogens värde.

Häromdagen var jag ute och gick med min hund i skogen. Vi brukar göra det ofta och jag tänkte att vi skulle gå en väg som vi brukar ta. Vägen var plogad och fin men den, som annars brukar vara två hjulspår med gräs och buskar emellan, var nu bred som en autostrada. Jag förstod att dom nog hade avverkat i skogen men den syn som nu mötte mig hade jag inte väntat mig. Vägen var plötsligt obekant för mig och den ledde inte dit den brukar. Det var inte bara snön som förvillade mig utan den hade helt enkelt fått en annan riktning. Stora träd hade tagits bort och när jag stötte på en grävskopa i skogen förstod jag att dom hade grävt en ny väg. Jag kände mig så besviken. Min fina skog var skändad. Ja, jag vet, jag äger inte skogen, men jag har ändå njutit av den. Den ro och stillhet som jag brukar finna där var borta. Det träd som för mig är en skönhetsupplevelse är för någon annan pengar. Den skog som jag älskar att ströva i ser ägaren som en förmögenhet. Det pågår en stor skogs-skövling här uppe just nu. Kalhyggena breder ut sig. Jag tycker att det är sorgligt.

Tjugohundratio!

Så har det nya året börjat, mitt tionde år i Skivsjö. Jag har aldrig bott så länge på ett ställe förut, åtminstone inte frivilligt. De nio åren jag bodde i Vindeln under min uppväxt räknas inte för då hade jag inget val. Sex år på ett och samma ställe, i en och samma lägenhet är det tidigare rekordet.
Nyårsaftonen tillbringade jag här hemma tillsammans med min äldsta dotter. Hon lagade en trerätters middag till oss med ugnsbakad Camembert till förrätt, risotto med svamp till huvudrätt och "cheesecake" i portionsglas till dessert. Hon bjöd också på "mocktails" (alkoholfria cocktails) före maten och senare gjorde hon jättegoda alkoholfria drinkar att smutta på före tolvslaget. Jag hade en jättetrevlig kväll och det berodde inte bara på maten utan mest på sällskapet. Det är ju nämligen några år nu som man har firat nyårsafton ensam eftersom barnen vuxit upp och självklart har velat gå ut och roa sig för att vaka in det nya året.
Nu har min dotter åkt så nu är det bara jag och Turbo igen. Det är ju inte så bara det för han är ju anledningen till att jag stiger upp ur sängen på morgonen. Ikväll när vi gick vår sedvanliga kvällspromenad hörde jag några gräsänder när vi gick över skivsjöån. Jag kände mig genast gladare för det kändes som en föraning om vår även om vi har minst fyra månader framför oss av snö och kyla här uppe i norr. Det var sjutton minusgrader ute och riktigt skönt.
Nu ska jag sluta blogga och lägga patience istället.