Skogens värde.

Häromdagen var jag ute och gick med min hund i skogen. Vi brukar göra det ofta och jag tänkte att vi skulle gå en väg som vi brukar ta. Vägen var plogad och fin men den, som annars brukar vara två hjulspår med gräs och buskar emellan, var nu bred som en autostrada. Jag förstod att dom nog hade avverkat i skogen men den syn som nu mötte mig hade jag inte väntat mig. Vägen var plötsligt obekant för mig och den ledde inte dit den brukar. Det var inte bara snön som förvillade mig utan den hade helt enkelt fått en annan riktning. Stora träd hade tagits bort och när jag stötte på en grävskopa i skogen förstod jag att dom hade grävt en ny väg. Jag kände mig så besviken. Min fina skog var skändad. Ja, jag vet, jag äger inte skogen, men jag har ändå njutit av den. Den ro och stillhet som jag brukar finna där var borta. Det träd som för mig är en skönhetsupplevelse är för någon annan pengar. Den skog som jag älskar att ströva i ser ägaren som en förmögenhet. Det pågår en stor skogs-skövling här uppe just nu. Kalhyggena breder ut sig. Jag tycker att det är sorgligt.