Språklektion

Jag läste ett recept i ett reklamblad från ICA på "Saffranscupcakes". Det avslutades med meningen: "bred frostingen på cupcakesen". Fonetiskt på svenska borde det vara [supsakesen]! Jag menar, är det svenska eller engelska? Det kanske istället skulle stå; bred the frosting på the cupcakes, eller? På svenska: bred glasyren på muffinsen!? OK, muffins kanske inte heller är svenska men det är ju ändå ett vedertaget ord uttalat på svenska. När slutade vi att översätta engelska (för det är ju oftast det) ord och uttryck till svenska. Eller åtminstone försvenskade stavningen, som vi gjorde med "tejp", som stavas "tape" på engelska men uttalas [tejp]. "Cupcakes" skulle då bli "kappkejks". Ser ganska lustigt ut eller hur! Kanske kunde vi fortsätta använda ordet muffins istället.
Så hörde jag en annan ganska konstig sak på P3 på radion: att "pimpa sin bokhylla"!? Jag slog upp "pimpa" i Svenska akademiens ordlista men det fanns inte. Då prövade jag med ett engelskt lexikon men där fanns bara pimp = hallick. P3 vänder sig förstås inte till folk i min ålder utan till unga som kanske förstår vad som menas. Nu är det väl kanske skillnad på talat och skrivet språk men jag tycker att det borde finnas regler för hur låneorden ska skrivas.
Sedan kan det ju bli lite lustigt, som med "snälltåg" från tyskans "schnellzug" (hoppas att jag stavade rätt) som ju betyder snabbtåg. Det påminner mig om när jag var barn och en kusin till mig kallade godstågen för "dumtåg", till skillnad från snälltåget.
Nu ska jag sluta med lektionen, men jag blir bara så uppretad över, som jag tycker, språkfel.
Det är dags att sluta blogga och sova istället (efter lite patience förstås).
Natti natti!